15 minuter med attitydambassadör Annika Gelin 11 juni 2015

Postad i: Intervjuer, Nyheter | 0

Vem är du?

Jag är en skribent, sångerska och tvåbarnsmamma från Örebro. Mitt i livet har jag lärt mig att njuta mer av allt jag har och är glad över den jag är – både stark och skör. För att må bra behöver jag få uttrycka mig och fylla livet med skrivande och musik. I sånggruppen Glöd är jag en av åtta tjejer som samlar in pengar till cancersjuka barn, och sedan starten 1998 har vi samlat in en miljon kronor genom konserter och shower. Att skriva gör jag nästan varje dag, på min blogg Annikas brygga – men ibland också noveller, sånger och dikter.
Våren 2014 gav jag ut min första egna bok ”Mamma, jag är viktig” på Vulkan.se .
Den handlar om den omtumlande resan till vår dotter Fridas autismdiagnos 2007.
Jag skrev den som ett sätt att bearbeta upplevelserna men framför allt för att jag hoppades att kunna hjälpa andra i liknande situation. Vi är många som reser med ”Annorlunda Airlines” och jag har fått en fin respons från läsarna.
Hur kom det sig att du ville engagera dig i (H)järnkoll?
Jag har aldrig förstått varför det skulle vara konstigare att må dåligt i själen än i kroppen! Allt hör ju ihop. Under åren har jag sett människor i min omgivning skämmas över psykiska besvär och sjukdomar – och tycker att det är fullständigt galet att det ska behöva vara så.
Under resan mot dotterns autismdiagnos svajade min tillvaro och jag själv drabbades av utmattning. Genom sjukskrivning, skrivande och samtal med min kurator på vårdcentralen kom jag tillbaka till arbetslivet och livet och har aldrig någonsin skämts för att jag mått dåligt eller för att jag tagit hjälp när det stormade. Snarare tycker jag att klokt att använda den kompetens som finns när man behöver.

Genom dotterns autismdiagnos har jag insett att det finns många fördomar, mycket rädsla och okunskap kring psykisk ohälsa och allt som betraktas som annorlunda. Vi lever i ett samhälle där mallen för hur en människa bör vara blir allt mer trång och fyrkantig. Jag tror stenhårt på att vi alla måste få vara så funktionsunika som vi faktiskt är – och när vi når dit kommer vi också att få ett rikt och mänskligt samhälle. Vägen dit är att öppna upp. Våga prata och dela med sig av sina livserfarenheter. Faktiskt är psykisk ohälsa inte något annorlunda – 3 av 4 drabbas själva eller har anhöriga som drabbas.

Bara genom att öppna upp och dela med oss av vår livsresa kan vi öka kunskapen och förståelsen för att alla ser olika ut men har så mycket gemensamt. Jag har bestämt mig för att jag vill vara med och påverka detta – för att mina barn och dina barn förhoppningsvis ska få se och uppleva en varmare värld.  I Hjärnkoll kan jag få stöd och gemenskap med andra som brinner lika starkt för detta som jag.

På vilket sätt kan du påverka människors attityder?
Om jag på ett ärligt och öppet sätt delar med mig av mitt liv och min historia och på så sätt tydligt tar ställning för att jag/vi gillar och behöver olika funktionssätt så tror jag att människor vill lyssna. Genom musikens språk som är det starkaste språket kan jag förstärka mitt budskap och nå djupare in i människor. När jag ser och hör att jag berör och när människor kommer fram till mig efter föreläsningen eller skriver i utvärderingen att de blivit berörda – då växer min övertygelse att detta är rätt väg att gå. Jag vill göra skillnad!

 

Vad gör du när du inte jobbar för (H)järnkoll?

Till vardags arbetar jag som kommunikatör på Arbets- och miljömedicin inom Region Örebro län. På fritiden är jag så mycket som möjligt med min underbara familj eller står på någon scen någonstans och sjunger. Så ofta jag kan drar jag på mig joggingskorna och drar ut på en löprunda. I naturen samlar jag kraft – och har det varit hektiskt ett tag packar jag kaffekorgen och åker till min brygga där jag sätter mig några timmar och lyssnar på vågornas sång. Ett dopp blir det också innan jag styr kosan hemåt.

 

Slutord/motto –

Människor är som toner i ett musikaliskt mästerverk – ingen är där av en slump.
Det gäller bara att hitta det som får just dina knoppar att slå ut och blomma – ofta kan någon form av skapande vara vägen dit. Tänk vilket samhälle vi skulle kunna få om alla människor fick blomstra och vara så funktionsunika som vi faktiskt är!